Min lilla dagbok om mina hundar och mej.

Grusade planer och insikt.

Till det bättre!

2025-09-04

 Så mysigt, pratade med uppfödaren utomlands som idag bekräftade att tiken hon parat är med valpar.

Så...ca 40 dagar föds förhoppningsvis en liten ny till kennel Lyckovargens. Så 15 veckors väntan.

Ska bli så mysigt. Denna tiken ville jag haft valp redan förra sommaren på men då gick hon tom tyvärr.

Men nu tog det.

Så det fanns nog en mening med att det inte blev den andra jag tittade på.

Förutom att idioterna som trakasserat mej i några år sa till den uppfödaren massa skit så hon inte vågade sälja för att få samma skit om sig som jag har fått av idioterna så blev det nu annan och det kommer bli långt till det bättre. När jag ser den kullen idag som det inte blev valp från känns det ok att just den valpen inte kom hit. Finns en del extriört som inte tilltalar mej när det gäller varghund. Ja jag må vara ärlig i det, men så är det. Så troligen hade jag kört hem tomhänt om jag skulle kört till Belgien. Nu är jag tacksam att inte det kennelnamnet kommer in i min kennel för lyssnar man på dessa i mina ögon idioter som håller på så vill jag ändå inte ha med personen att göra. Har man inte mer vett än att lyssna på skitsnack än att ta reda på fakta, utan lyssna på kriminella, lögnare, ja då får det vara.

Jag vet vad jag står, och står mark för det. Må så svida i vissas ögon, men det lägger jag undan.Finns så mycket vettigt folk.

Jag håller på att uppdatera avelsdata på sålda hundar på nätet. Blir uppdateringar om mycket framöver.

Men nu ska jag glädjas åt att det gro en liten plupp i en vargamage.

     ************************ 

Känns som sommaren gjort sitt, för denna gången.

Hatar mörkret....lite skönt med svalare så man kan börja gå långrundorna igen med vovvarna.

Har en del att se framemot i höst, så välkommen hösten!

 

***********************

När man varit uppfödare under flera år så kommer det tillsist någon kull man önskar man inte hade tagit.

Tyvärr.

Man tror man har 100% koll, så blir det fel.

Min längtan kull är en kull jag önskar jag hade haft ogjort av olika orsaker.

När är uppfödare ärliga i sin avel. Inte alltid utåt.

När jag skulle ta valpar på min Malin var det verkligen en kull som jag längtade efter. Min fantastiska Malin.

En hund jag inte hade något jag inte vill ändra på.

Förutom att hon var jäkligt snygg, hade dom ett fantastiskt temprament. 

Malin fick 3 valpar, tre tikar.

Lyckolängtan, Efterlängtan, Kärlekslängtan.

Jag behöll Lyckolängtan, min Matilda. Hade sådana planer för henne, hon var en mini kopia på sin mamma vovve.

När valparna var 3.5 månader, flyttat från kenneln, Matilda var kvar, kände jag en knöl, liten men ändå en knöl i halsen på Malin.

Chock.

Svaret på biopsin var, cancer.

Elakartad cancer.

Planer på att avla på Matilda försvann lika snabbt som jag fick beskedet av Sveriges främsta onokologer.

Sådan enorm sorg. Men hur skulle det gå med min fantastiska Malin.....Hon fick op, hon fick behandling, det såg positivt ut, sen exploderade det bokstavligen.

Hon fick gå på medicin och jag hade hoppats haft med henne längre tid än vad hon fick. Hon fick dock somna in av annan orsak, en viltolycka, men då var cancern långt gången och jag trodde det var det hon skulle somnat in för.

När Malin somnade in sa jag till henne at jag var så tacksam att jag hade hennes dotter kvar, min underbara Matilda.

Nästa chock kom veckan efter Malin hade somnat in, Matilda svalde något vasst och skar upp 50cm på tarmen.

Hon låg på op bordet när veterinären ringde mej om hur illa det var. Ingen av oss trodde detta när jag körde henne till kliniken. Dom var tvugna att ta 60 cm av tarmmen, men det var ett stort bekymmer, flödet i tarmen hade gått ner till noll, tunntarmen och tjocktarmen skulle sys ihop om op skulle göras. Dom lät mej fundera medans dom masserade tarmen 2 gånger för att se om det skulle bli någon bättring, hitta det som skadat.

Jag stod hemme i min hall, hade dom på telefon, mitt i natten 01,30.

Mitt inre skrek av panik, skulle jag förlora en hund till inom loppet av en vecka.

Ta beslutet att låta en älskad vän somna in när man inte är där, inte få krama henne, berätta hur mycket man älskar henne.

Fruktansvärt.

På en vecka förlorar jag mor och dotter.

5år gammal och 9 månader gammal.

Även om jag inte hade kunnat avla vidare på Matilda, då jag anser att efter beskedet om cancer på hennes mamma hund ska inte avkommor gå i avel, så ville jag ju ha kvar min älskade Matilda.

Nu förlorade jag båda. Ända trösten var att dom var tillsammans igen.

Tyvärr trots infomation till ägarna på Kärlekslängtan och Efterlängtan så har uppfödare valt att ta valpar på Kärlekslängtan.

För mej helt obegripligt att man kan välja att fortsätta avla på avkommor där man vet om att föräldrar djuret har elakartat cancer, dessutom ärftlig.

Trista är att det visat sig att Efterlängtan har navelbråck. Hon var UA vid försäljning men har idag navelbråck. (För mej med den infon jag har idag anar om varför).

Så dena kullen var inget jag kan säga att jag är nöjd med när det gäller vad man vill ha fram av sin avel. Ännu mer beklämmande att man fortsätter avla på avkommor på linjer man vet har haft, har cancer.

Navelbråck vill man deffintivit inte ha in i sina linjer heller, man ska inte enlligt SKK avla på navelbråck.

Nu kanske inte Kärlekslängtan eller Efterlängtan får cancer. Men....man kan hindra risken, även hindra nya ägare få gå igenom att cancerbehandla en hund, ja kanske få avliva den pågrund av den.

Att någon mer får navelbråck. Även om det går att op ska man inte avla på det, än mindre belasta en tik med att bära på valpar som har navelbråck.

Malins tumör var allt annat än det man vill se på sin hund.

Efterlängtan namn känner ni säkert igen genom att jag kämpat för henne då hon hamnade hos ägare som lurade mej totalt, hon köptes in till ett hem med dömd djurplågare.

Så längtan kullen skulle jag vilja haft ogjord.

Totalt ogjord.

Det finns dom som spridit rykten om att jag avliat Malin och Matilda "pågrund av mystiska omständigheter, att tjänat pengar på försäkringen".

Till er....det är knappast någon lönsamhet att lägga oändligt massa tusen på cancerbehandlingar mm sedan avlia en hund på op bordet för en skada, det kostar. Likaså att avliva en öppnad hund på op bordet där dom kämpar med en tarm som dör.

Ni är så små som sprider dessa rykten.

Ni tror inte det finns journaler mm på allt,,,,,

Jag sakanar min fantastiska Malin så oehört mycket.

Hon var inte min uppfödning. Men som jag skrytit om henne genom dom 5 åren vi fick ihop.

BIS vinster mm.

Men framförallt en fantastisk vän, min fina vän som aldrig borde gått i avel pågrund av cancern hon fick. Hade jag vetat hade jag aldrig tagit kullen.

Hoppas ingen ska behöva uppleva det jag gjorde med Malins cancer hos dom som har barnbarn till henne idag.

Uppfödaren visste, jag har inte varit tyst om det.

Jag kan bara säga att det var inte mina linjer, men dom 2 som är en Lyckovargens idag efter Malin borde, bör inte gå i avel.

Extriört bra hundar, jag hoppas bra mentalt.

Men inte bra blodslinjer att avla på.

Vi måste avla på friska linjer så vi vidbehåller en bra avel, starka sunda irländska varghundar.

Får vi tyvärr en kull som det visar sig något med, så, låt dom vara familjehundar. Det finns fler individer att ha i avel.

Säljer man för pengar enbart annars.....jag undrar.

Bild är på min fantastiska Malin.

 

     *********************

 Funderingar.

Jag har ställt hund i snart 17 år. Minns fortfarande första utställningen och hur nervös

jag var. Vi fick Exellent och jag var så stolt.

Min fina pappa filmade och idag när jag ser på filmen ser jag alla missar jag gjorde. :0)

Men övning ger färdighet.

Idag håller jag utställningsträningar för andra, är utbildad instruktör och tar med 

både erfarenheter och kunskap när jag håller träningar.

Jag som uppfödare kräver aldrig att mina valpköpare ska ställa ut sina hundar, inte ett önskemål. Men gör dom det finns jag alltid här för att hjälpa.

Några sålda valpar utomlands ställs, några i Sverige.

Det krävs att man håller hunden i skick både kropp och päls om man ska hålla på med utställningar. Inte alla som är glada att hålla på att trimma mm.

Jag är pälsnörd...håller alltid mina trimmade oavsett om jag ställer eller ej.

Att få en bra mogen päls som ska hålla på utställning gäller det att hålla den i shack med att fin trimma så hunden inte gro igen. Man ser direkt om man trimmat i sista stund inför utställning. Vill man ha en långhårig varghund så rekommenderar jag att man borstar igenom pälsen några gånger i veckan så den håller sig fräsch. Jag duschar mina hundar en gång i månaden, om inget händer som kräver dusch emellan gångerna.

Att ställa ut hund innebär att du ska ha en bra grund att jobba med.

Har du inte det så blir det svårt att vinna priser oavsett trimning mm. Ett bra avelsarbete ger bra förutsättningar. Har du inte en extriört bra född hund från början så blir det svårt. Sen är det upp till ägaren att förvalta det.

Fel vinklar, för stora öron, platt huvud, inget förbröst mm nä då blir det svårt. Min Edvin jag hade vann en del, men föll ofta från CK pågrund av hans stora öron, dom var som dassalock. Det är han som är på bilden nedan på denna sidan. den stora ljusa hanen. Underbar hund. Men för stora öron. 

 

Jag har 2 av mina hundar som ställs där ägarna är dom som trakasserat mej länge, tyvärr.

Jag har fått höra att jag avlar sjuka djur, att dom är livrädda mm, listan kan göras lång. Ägarna pratar ner min kennel totalt.

Ändå.....trots detta ställer dom ändå ut sina Lyckovargens hundar på utställning. Är det inte väldigt konstigt att vilja visa upp ett kennel namn som man spyr galla över...

För mej klingar det falskt.

Jag får så klart inte någon kredd i detta när det går bra för vedebörande har ju gjort allt jobb mm med hundarna. Ja jobbet att träna och trimma hålla dom i form är ägarnas ansvar så fort dom köper valpen. Men utan bra förutsättningar hade inte just deras hund kunnat komma ut i ringen, utan mitt val av föräldrar djur till deras valp hade dom ens inte haft hunden dom köpt att ställa ut. Att visa upp mitt kennelnamn i kataloger på utställningar samtidigt som man hejvilt sprider ut att jag avlar sjuka djur...hur klingar det.

Sen fräser deras vänner att jag inte grattar dom när det går bra.

Hm....

Det finns inget hos mej, förutom att mina sålda valpar alltid kommer ha en plats i mitt hjärta, som gör att jag vill ha med deras ägare att göra. Inget. 

Mina vänner skrattar åt dom när dom faktiskt gör reklam för min kennel när dom visar mitt kennelnamn på utställningar, ja dessutom plockar poäng till mej som uppfödare om dom tar cert mm.

Tror vilken sund person som helst förstår varför jag inte grattulerar dessa individer som  gjort mej och min kennel så otroligt illa bara för att dom plockar hem ett cert i ringen.

Nej. Jag vet att jag avlat fram bra hundar. Bra extriört hundar.

Utan min kennel hade dom inte haft sina hundar i kopplet.

Som tur är är 99% av mina valpköpare fina människor. Återkommande valpköpare.

Dom finns jag alltid för.

   

 ***************************

Måste tacka för allt stöd jag fått.

Mina fina valpköpare , vänner mm.

När man efter några år äntligen kommer till något man önskat var gång man gjort polisanmälan.

Nu får vi se hur det går.

      

       ********************

 

       Min fantastiska Monika 

                  ❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

               HIPP HIPP HURRA  

                 till min älskade pappa

                 som idag fyller 80 år

             Älskar dej finaste pappa!

                       14/8 - 2025

 

               ***************************

3år.

3år av trakasserier, förtal, grova förtal.

Inte enbart av henne, hon som säger till polisen att jag skulle se

prankbrevet som ett skämt.

Efter 3 års polisanmälningar.

Ett skämt?

Allt annat du gjort var det också ett skämt.

Spridit att jag avlar sjuka djur, dödar mina hundar på olika vis för försäkringspengar, sprider att jag avlar på sjuka hundar,  lurar folk på pengar, du ger dej ihop med din klan på min familj, min far, sprider skit om min mammas död, du gör dej vän med dömd djurplågare, dömda personer för att sprida hat. Du anmäler mej till SKK och Länstyrelsen , använder dej av din position i Irländska Varghundsklubbens styrelse, listan kan göras lång. 

Var det också ett skämt.     

Var det det?

Knappas.

Nu ska allt fram.

Allt.

 

 

 

     ************************

Igår kväll pratade jag länge med uppfödaren på kommande valp.

Tiken ska paras nästa löp.      

Vi pratade utställningar, träningar mm. Jag fick träna på engelskan, haha, vissa ord som man typ aldrig använder försvinner när man inte håller ett språk uppe.

Vilket fall så berättade jag om utställnngsträningarna jag håller.

Hon blev så nyfiken så....jag har blivit hembjuden till den kenneln både för att träffa hundarna, men jag ska hålla träning för hennes tidigare valpköpare som ställer sina hundar. Så kul!

Så imorgon måndag ska jag ta med chefen om ledighet, semester och så blir det att flyga för att landa för äventyr. Blev så glad att bli bjuden ner dit.

Tur man skaffade nytt pass i våras. Då är det bara att träna på engelskan till dess....hålla träning på engelska blir en utmaning. men Kul ska det bli.

Jag kommer hålla en del träningar här på hemmaplan i höst. Även nu i augusti. Är inbjden som instruktör på Brukshundsklubben i Torsås. Kommer även hjälpa till den 30 augusti när det hålls utställning där, inkl extriörbedömning.

För träning och tips är det bara att komma på mina träningar.

 

              ***************

  10 augusti.

Ett år idag jag förlorade min älskade Melker under fruktansvärda omständigheter.

När man inte kan, hinner agera, man är för långt ifrån.

Person man trodda man kunde lita på.

Andra hundägare som inte har sina hundar under kontroll.

Chock.

Att förlora en älskad hund pågrund av andras fel är en sådan  ilska, sorg. Jag har aldrig försvarat det min Melker gjorde, men jag ser helheten. Men att efter få så mycket hat och hot av människor som ens inte såg. Som inte skulle kunna vittna på exakta händelsen. 

Jag har fått hat att jag borde avlivats, inte min älskade Melker.

Hade jag något val. Nej. Han blev skadad.

Hade jag inte låtit han somna in hade det varit fel på det.

Gick falska ryktan att Melker fick tävlingsförbud, avelsförbud.

Ena stunden var Melker labil, nästa stund var det jag som gjort han så. 

Jag har så mycket text och bilder om hur både Melker uppfödare skriver mm hur bra Melker har det hos mej, hur bra jag sköter om honom mm. Nästa stund att jag misskötte honom. Melker var ett CERT från att bli Svensk och Dansk Champion.

PÅ alla utställningar har han fått Trevligt temprament mm.

Ändå ska folk sko sig på min stora sorg , vår stora förlust av älskade Melker.

Jag har blivit polisanmäld,  anmäld till Länstyrelsen mm för Melker. Dessa människor som gör detta är dom som trakasserat mej i snart 3 år.

En av dom sitter med i styrelsen för Irländska Varghundsklubben.

Nu sprider dom att jag avlar sjuka djur.

Melker var inte min uppfödning.

Han var ingen Lyckovargens han var en Pierpoint.

Men jag är stolt att ha avkommor efter honom. Alla föll pladask för Melker.

Stora vänliga, charmiga, roliga, mysiga Melker.

Dom som sprider mest skit har ens inte sett han, träffat honom live. Inte varit hemma hos mej och sett hur dom har det.

Hur har det gått med anmälningarna mot mej, alla har lagts ner.

Finns inget fel, jag har inget att ens ändra på.

Tänk att folk njuter av att se andra förlora det man älskar mest.

Melker lever kvar i min Monika. Så lika varandra.

Fantastiska hundar.

Att behöva ta bort en älskad vän för att andra agerar på ett sätt som får fruktansvärd utgång, hur går man vidare.

Ja...hur gör man.

Jag kan inte säga att jag mår bättre efter ett år, jag har aldrig fått landa, börja sörja min Melker då andra ska sko sig på att göra illa, anmäla, sprida rykten mm.

Jag kommer aldrig förlåta han som höll Melker, aldrig förlåta hon som bröt ner Melker dessutom helt i onödan då allt hade redan skett då hon kom fram.

Du som höll, det är ditt fel att min älskade Melker inte finns.

Ja jag känner så enormt inombords.

Melker borde varit kvar här.

Av allt.

Ett år av oändlig sorg och saknad.

Ett år av fortsatt grova förtal från personer som inte såg, som inte var där, från uppfödare.

Hoppas ni aldrig kommer få uppleva det jag gjorde.

Däremot hoppas jag att ni får känna av allt ni gjort mot mej.

Min Melker lever kvar i sina valpar.

Han lever kvar i våra hjärtan.

Du fattas mej älskade finaste Melker.

 

          *************

2025-08-05

Lyckovargens Kennel

Är sällan jag längtar till hösten.

Inte för att det blir kyligare, nä mörkret....hatar mörker.

Man hinner inte med att göra det man vill om dagarna.

Kylan...tja lite bättre än nu när det är så otroligt värmt. Hundarna är inte gjorda för dena värmen. Längtar tills milslånga prommenader varje dag. Nu får man gå tidigt på morgonen eller väldigt sent på kvällen, men ens inte då går det att gå långt. Fuktig värme. Nä det är inget för en varg.

Jag ser däremot fram emot hösten då det blir en spännande tid med lite nytt blod till kenneln. Man är inte riktigt hel utan ett helt gäng med hundar runt sig. Ler.

Sen kommande planering på valpkull, kommer om allt går vägen behålla en ur den kullen. 

Sen är det ytterligare en sak som händer i höst som kommer förändra livet en del, men just det kommer bara vara positivt. En sak som kommer göra att jag kan förverkliga lite planer, mål jag satt upp. 

Så det och nya familjemedlemmar. 

Snart närmar sig ett datum jag aldrig kommer glömma, aldrig kommer att komma ifrån. Tufft som fan, men jag vet att det som kom ur det datumet gjort att jag valt bort människor som bara vill illa. Männsikor som lever på att göra andra illa, dom ska man inte andas in alls.

Jag sa till mej själv igår, is i magen, snart.

Snart.

 

På bilden fantastiska Lyckovargens Lyckoört

"Liselott"

Jag har avelsrätten på och kommer framöver när hon är i åldern för att bli mamma vovve få en kull valpar här på Lyckovargens.

Liselott bor hos min fina vän Marie.

 

 

       **********

 

2025-07-11

Mål och stå mark för det man tror på.

28 år med rasen, 16 med kennel.

Fina kullar med fina valpköpare.

Det man lever för, det man brinner för.

Irländsk varghund.

Lyckovargens Kennel.

Som många vet, som följer mej så avlar jag för att få fram friska, sunda familjehundar. Dela med mej av det jag brinner för. Det som förgyller livet. Har nog inte undgått någon som har följt mej att jag blev grundlurad på en valp jag sålde, som jag sedan kämpat för. Varför....jag det kan man ju undra. För jag säljer inte valpar för pengar, sen släpper dom. Mina sålda valpar bär jag med mej. Kommer alltid vara en del av mej. Dumt kanske, vore ju lättare att se dom som en vara.

Men, då vill jag inte vara uppfödare mer.

Att få veta att ens sålda valp hamnar i ett hem med dömd djurplågare är en total chock. Luften går ur en.Varför valde kvinnan köpa in en valp till ett hem med våld i. Någon säger, hon kanske inte har ett val att gå där ifrån, må så vara, men man behöver inte ta in ett nytt liv i det. När det sedan kommer hem på mail flertalet polisrapporter om hur hundarna har det, men även hur det ser ut i resten av personernas liv, ja då gör det ont.

Riktigt ont.

För mej är det obegripligt att man stannar hos en person som man vet har plågat ihjäl djur.

Man må träffa en person som verkar vara härlig, men när det sedan uppdagas att denne slagit ihjäl djur, hund, hundar.

Varför stannar man.

Varför väljer man att köpa in fler hundar dit.

När det sedan visar sig att personen som köper inte har råd, låter hundarna gå oförsäkrade, låter dom leva i allt annat än ok tillvaro, kan man förlåta en sådan person.

Inte jag.

Jag kan inte, jag kommer inte, aldrig någonsin. Oavsett om åren går och ägaren så skulle visa sig ändra sig totalt mm, nej jag kommer aldrig förlåta.

Mitt val.

Vilken normalt fungerande uppfödare skulle förlåta en valpköpare som väljer köpa in ett oskyldigt djur, en liten valp, till ett hem med våld, där det sitter en person som slagit ihjäl tidigare hundar.

Vem?

Jo dom finns. Det finns alltså dom som tar en sådan person i försvar. Och gör det rejält.

(Personer som dessa väljer jag bort att andas in. Varför skulle personer som dessa få störa min frid.)

Jag vet, för dessa visar mej nästintill dagligen vilken , i deras ögon, värdelös person jag är.

Ändrar jag min åsikt? Knappast.

Jag har blivit grovt förtalad av dessa att jag avlivar hundar för försäkringspengar, bryter ben av icke sålda valpar för att få ut pengar, avlar sjuka djur, gör mej ovän med folk, dom ger sig på min familj mm. Listan kan göras lång......

Ändrar jag åsikt om min försäljning till personen som, inte enbart köpte in en valp till ett hem med dömd djurplågare, utan själv är kriminell....nej.

Jag kommer aldrig förlåta.

Dessa personer sökte upp denna personen när det uppdagades att jag hade sålt valp till henne.

Alltså inga vänner sen innan.

Varför vill man ens ha med en sådan person att göra.

Hat.

För att hata. 

Så klart mej. Dessa personer drivs av hat, som en näringsbar efter ett träningspass.

I över 2 år har dom grovt förtalat mm.

För nej dom har inga bevis. fakta som dom tror dom kan spy ut och sedan ska andra tro på dom.

Visa mej i så fall dom.

Maila mej.

Nä istället sitter dom med fake konton, och svarar med sina ritktiga konton på dessa.

Så passande för vuxna människor.

Jag har blivit beskyld för mycket.

Men jag är jag och har inget att dölja.

Jag har inga fake konton, jag hittar inte på det jag nämner.

Jobbigt att ta in för dessa. Men den dagen vi ses i rätten kommer dom inte hitta något fake. Sorry.

Så....varför skriver jag detta i min dagbok. Jag är ju lite dålig att uppdater min hemsida då man sitter mer på socialamedier än här. Jo för jag kommer inte sluta min kennel.

Jag älskar rasen, men det är bedrövligt att se hur rasens involverade jobbar emot varandra.

Jag är grovt uthängd av person i rasklubben som stöttar kvinnan som köpte valpen.

Har oöndligt mycket text att visa vad hon skrivit ut om mej.Hon har även gjort flertalet anmälningar till Länstyrelsen om hur jag avlar på sjukadjur mm. En kvinna som har noll erafenhet av rasen, ej kunnig på rasen, hon har en varg.

Det är långt ifrån bra när en så liten ras som irländska varghunden inte jobbar för rasen utan det ska jobbas på att sänka varandra. Förtala uppfödare. leva på att tro dom ska krascha andras liv.

Mina fina valpköpare är fullt medvetna om vad som pågår. Jag har enormt stöd. Oavsett vad dessa personer skriver ut.

Jag hade planer som dessa grumlade, men jag landade i det, fick se det för vad det var, och vet ni det kommer bli så mycket bättre än det skulle blivit om planen inte grumlades.

Det kommer bli inköp an ny hane.

Parning av en av mina tikar kommer det bli med en fantastisk hane.

Blir både utomlands resa men även inom Sverige.

För det är detta jag brinner för.

Den irländska varghunnden.

Jag vet att procenten som vill jobba med att lägga sin vakna tid på att förtala, hota, prata skit mm om mej är betydligt mindre än alla sunda, trevliga , vettiga människor som aldrig skulle sänka sig att befatta sig med dessa individer, är större.

Ni är fantastiska.

För visst finns det känslor kring dessa personer som väljer stötta kriminella, personer som väljer stötta en människa som väljer köpa in valp till djurplågare.

Men känslan är betydligt större och starkare att fortsätta.

Jag vet att dagen kommer att komma då vi som vet kommer säga

"vad var det vi sa".

Tillsdess så står jag mark.

Fortsätter driva det jag brinner för.

Lyckovargens Kennel

           ♥♥♥♥♥