Att äga en varghund

VALPEN

 Att till en början välja denna ras kräver dock lite eftertanke då det blir en "gigant".

Varghunds valpen är en liten bäbis i en stor kropp. Då den växer mycket och fort ser inte folk runt om en att det är en bäbis man kommer med utan dom tror att det är en "halv klar" hund. Varg valpen är som alla valpar över lag, pigg, glad, nyfiken och busig. Men det gäller att visa från början vem som bestämmer så man inte har en hund som " tar över". Jag börjar redan från hemkomsten att träna på hit och sitt. Visa att jag är ledaren. min erfarenhet av varg bäbis är att dom ger allt i korta stunder sen somnar dom bums...

Att bara få gosa om och sova en stund med sin valp gör att man kommer den nära och få ett starkt band. Varghunden är väldigt flockrelaterad till sina nära. Det är familjen som går först, andra får komma fram men " familjen" är den som gäller.

Lite fakta:

Från en födselvikt på 500g skall varghunden bli en vuxen hund på 50-80 kg. Den mesta tillväxten sker vid det första halvåret och pågår till ca 2-3 års ålder. Könsmognaden brukar inträffa vid 10-18 månaders ålder så det är en väldigt lång tid som man har valp.

De första 18 månaderna ökar valpen ca 50-70 kg i vikt och upp mot 70 cm i höjd.

Pga. den snabba tillväxten i början är det oerhört viktigt att inte övermotionera valpen, dvs. cykling, ovanligt långa promenader osv. Först vid 3-4 års ålder brukar hunden vara färdig utvecklad både fysiskt och psykist.

DEN VUXNA HUNDEN

Att se sin lilla älskling växa och bli till den där "giganten" är en spännande resa. Jag har haft lite otur med en av mina vargar som har haft en del skavanker på resan, så det gäller att man vet hur man ska träna och ge den ett bra foder som är till för dessa stora hundar.

Att börja lydnads kurs med sin varg tycker jag är som med alla raser nästan ett måste. Man har mycket tillbaka och du får en hanterbar hund. Det är trots allt en hel del kilo som du har i slutet av kopplet.

Varghunden är en rolig hund att träna med, mina hundar älskar att komma upp på brukshunds klubben och få träna.

Att även ställa ut sin hund är en kick. Även om man inte har för avsikt att börja med avel så är det kul att få ett utlåtande av en expert om sin älskling :0)

Många frågar mej varför jag köper en ras som inte blir så gammal, den frågan svara jag alltid på: Hur många minuter är det inte på ett dygn...

Har man haft äran att få ha en varghund i sitt liv så vill man gärna ha en till. Många säger till mej, Åh jag hade en varghund en gång i tiden, någon gång ska jag ha det igen. Då står dom där med en anna ras i kopplet. Undrar ibland varför dom inte skaffade en direkt. Vissa blir nog avskräckta ändå pågrund av storleken. Men det är ju så mycket mer att älska. En livsstil. Man får byta till större bil, större soffa, kanske större hem...

Lite fakta:

(Har dock haft större hundar än faktan)

Storlek / Vikt: (Idealvikt)
Hanar:
79 - 95cm i manken
55 - 90 kg.

Tikar:
71 - 85 cm i manken
50 - 67 kg.

Den irländska varghunden skall inte vara fullt så tung eller massiv som en grand danois. Den skall dock ha mer tyngd och massa än hjorthunden, som den annars typmässigt skall likna. Den skall vara mycket stor och respektingivande, mycket muskulös, kraftigt men ändå elegant byggd. Rörelserna skall vara fria och aktiva, huvudet högburet med god halsresning; svansen buren i en mjuk båge uppåt med en svag böj mot svansspetsen. Minimihöjd och -vikt för hanhundar skall vara 79 cm (31") och 54,5 kg och för tikar 71 cm (28") och 41 kg. Allt under detta skall uteslutas från tävlan. Ansenlig storlek, som inkluderar mankhöjd och proportionerlig kroppslängd, är det önskemål som skall eftersträvas, och det är önskvärt att orubbligt etablera en ras där hanhundarna uppnår en medelhöjd av 81 till 86 cm (32" till 34"), uppvisande erforderlig styrka, energi, mod och symmetri.